Ett Sverige på väg åt pipan.

Det är förhållandevis tunga ämnen jag vill ta upp till diskussion för ögonblicket.

Vissa ämnen kan möjligen sticka i ögonen på vissa, men jag ber er alla som läser detta… gör så med ett öppet sinne. Alla kommer, med ganska stor säkerhet, inte att hålla med om allt jag tar upp här… men så är det… man kan inte alltid komma överens med alla.

Vill härmed även säga att jag strängeligen betackar mig för personliga påhopp i och med denna text, men jag har ingenting emot kritik… om denna är befogad vill säga.

Då börjar vi.

Vad är det egentligen som håller på att hända med äldrevården som bedrivs i detta rike?

Det är en högst relevant fråga. Tyvärr, får jag väl säga, är vi nog på väg in i en tid med kraftigt försämrad äldrevård. Här har jag erfarenhet och vet därmed till mångt och mycket vad jag talar om. Om vi börjar med vinsterna inom äldrevården, (oftast gällande boenden drivna av privata vårdbolag), så vill jag säga att jag faktiskt inte har någonting emot vinster inom äldrevården. Det jag motsätter mig är att vinsten i slutänden, utgår till en (1) person. Detta gör att man, i många fall på boenden etc., t.ex. tvingas skära ner på personalstyrkan, skära ner på förbrukningsmateriell, eller på annat sätt försämra kvaliteten på vården för våra äldre.

Istället borde man låta en större del av vinsten, oavkortat, gå tillbaka till boendena. Detta gör att man kan komma att få en mycket bättre kvalitet i det att man kan komma att kunna anställa fler personal, köpa in fler och bättre hjälpmedel , ge våra äldre bättre mat mm.

Nu vill jag samtidigt passa på att poängtera att det gäller naturligtvis inte samtliga privata vårdbolag, det finns naturligtvis alltid undantag där vården av våra äldre fungerar oklanderligt samtidigt som det naturligtvis finns brister att belysa inom den kommunala vården också.

Gällande situationen för personalen som arbetar inom äldreomsorgen vill jag diskutera följande. När man nu, inom Göteborgs stad, anser att alla fastanställda ska ha rätt att arbeta heltid, vilket självfallet låter jättebra, det förnekar jag inte för ett dugg. Det låter naturligtvis absolut fantastiskt att man strävar efter att alla ska kunna få arbeta heltid, så vad finns det att anmärka på om detta?

Det fungerar… i teorin. I praktiken innebär det att man dels kraftigt minskar ner antalet timvikarier och vårdbiträden på våra boenden. Personal anställda vid boende 1, som känner vårdtagarna där och har boendets rutiner mm i ryggmärgen vissa gånger blir utkommenderade på resurspass vid boende 4 t.ex. Detta medför många gånger att man tvingas att göra rokad i personalstyrkan på boende 1 för att täcka upp för resurspersonalen och gud förbjude om man skulle kalla in vikarier för att täcka upp luckan på avdelningen där det plötsligt fattas en personal.

Den personal som har blivit utkommenderad kommer vissa gånger till ett boende där vederbörande kanske inte satt sin fot innan och känner därmed inte vårdtagarna och kan inte rutinerna där han/hon blivit placerad. Detta skapar ofta stor stress hos personalen, de känner sig många gånger osäkra, detta drabbar följaktligen arbetet vilket i slutänden drabbar vårdtagarna.

Hur man än vänder och vrider på problemet är det ändå, tyvärr, alltid vårdtagarna som hamnar i kläm i dagens äldrevård. Sedan finns det en hel del att säga angående läkemedlen vi ger våra äldre. Men det diskuterar jag en annan gång.

Över till nästa ämne jag önskar diskutera.

Är det så att man, bara genom att kasta en blick på en annan person, kan avgöra om personen i fråga lägger sin röst på SD? Det gängse svaret på denna fråga blir, utan att behöva ägna frågan någon större eftertanke, naturligtvis Nej. Alltså, SD’s väljare ser ut precis som du och jag. Vad är det då som gör att man väljer att lägga sin röst på SD?

Detta är inte helt lätt att svara på utan här bör man se till ett flertal faktorer.

Till exempel skriver Miljöpartiets språkrör, Gustav Fridolin, i en artikel i Expressen-GT den 9.e Januari i år att: “Rasismen är inte en kostnad för att människor passerar gränser, rasism är en kostnad för en misslyckad ekonomisk politik. Och så länge politiken misslyckas så kvarstår kostnaden.” Men jag anser att man inte enbart kan se till ekonomin… även om det är en stor del av helheten.

Har vi i dagens Sverige alls möjlighet att hjälpa alla som väljer att komma hit?

Hjälper vi dem som kommer hit på ett korrekt och adekvat sätt?

Har vi bostäder att erbjuda dem?

Jag måste säga nej på dessa tre frågor.

Om vi går nedifrån och upp här:

Nej vi har inte bostäder till alla. Det byggs för få bostäder i Sverige idag och de som faktiskt byggs är i de flästa fall bostadsrätter. Det gör att de som kommer hit har ingen ekonomisk möjlighet att skaffa sig bostad. Sedan har vi oerhört många bostads/hemlösa överlag här i Sverige idag, då inkluderat både ”infödda svenskar” och invandrare.

Vore det inte på sin plats att försöka se till att inleda ett humanitärt arbete där och hjälpa dem? Görs detta idag? Nja, på sätt och vis görs det, men det finns mycket kvar att göra, men det ”glöms” i många fall bort då man, (samhället), idag har helt andra prioriteringar.

Nej, vi hjälper inte de som kommer hit på ett korrekt sätt eftersom att vi placerar mycket kvalificerade kirurger, läkare, byggnadsarkitekter, elektriker, advokater med flera att städa McDonalds restauranger och dylikt. Det anser inte jag vara att hjälpa på ett korrekt sätt.

Istället borde man se till vad har de haft för yrke och utbildning i sina hemländer och låta dem arbeta med samma sak här. Språkförbistringar löser man enkelt med SFI under förutsättning att de får läsa branschinriktad Svenska och inte bara, som det i många fall är idag, släpper eleverna så fort de kan säga ”Hej, jag heter…. ” och “Hur mår du?” på svenska.

Nej vi har inte möjlighet att hjälpa alla som vill komma hit. Detta utvecklar jag här nedan.

I risk för upprepning:

Jag tror också att en av anledningarna till att så många väljer att ansluta sig till SD inte enbart grundar sig i en misslyckad ekonomisk politik utan även en misslyckad… för att inte säga helt galen invandringspolitik ur integrerings- & arbetsmarknads samt bostads-synpunkt. Vill klargöra att jag härmed inte säger att invandrarna kommer hit och ”snor” våra jobb… inte alls så. I stället vill jag försöka säga att det svenska systemet är orättvist. Det är här det är galet, det är här man måste börja arbeta mot en förbättring.

Jag har stött på ett flertal invandrade som menar att de i sina hemländer arbetat exempelvis som byggnadsingenjörer, elektriker, läkare, kirurger samt andra arbeten. Dessa personer har haft med sig en mycket hög utbildning i ryggsäcken, men här arbetar de som lokalvårdare, eller parkarbetare med mycket dålig ersättning, lönemässigt… många är dessutom arbetssökande i fas 3 och därmed ”tvångsplacerade” i någon form av sysselsättning.

Nu ska det sägas att jag inte anser att det enbart är det borgeliga blockets ”fel” att det är så här. Nu kanske jag generaliserar och kanske även i viss mån verkar aggitativ, då ber jag om ursäkt, men jag anser att man som politiker, oavsett block eller partitillhörighet, inte kan fortsätta gå i samma invanda spår som man alltid gjort och envist hävda att det är inget fel på det svenska systemet, att det fungerar alldeles utmärkt. Här är jag av annan åsikt. Jag anser inte att det fungerar speciellt bra.

Jag kan bara se till den landsända där jag bor, men vi har några väldigt invandrartäta områden här i Västra Götalandsregionen. Hjällbo, Hammarkullen samt Angered är bara några av dem. Missförstå mig inte här, men jag kan tycka att man borde titta på hur man inkvarterar nyanlända. I stället för att låta dem fritt bosätta sig var de vill, vilket många gånger direkt resulterar i att de väljer att bosätta sig bland sina egna landsmän, borde man få dem att bosätta sig på annan plats i Sverige. Detta behöver, per automatik, inte betyda någonting negativt utan det kan få dem att aktivt börja arbeta emot att bli en del av samhället… eller vara ”utanför”. Det blir deras eget val.

Detta gällande arbetsmarknads aspekten. Här bör man se till vad har den nyanlände individen för utbildning i sitt hemland, vad har han/hon haft för arbete i sitt hemland och därefter aktivt arbeta för att leda dem i rätt riktning. Har man exempelvis varit byggnadsingenjör i sitt hemland bör man här i Sverige ge vederbörande något slags test för att kolla vilken kunskapsnivå han/hon faktiskt besitter gällande yrket. Oroar man sig för språkförbistringar finns det tolktjänster att tillgå. Detta skulle underlätta oerhört för individen då han/hon faktiskt känner sig respekterad för den han är.

Möjligt att han/hon kanske skulle behöva en kortare komplettering gällande våra svenska byggnadslagar och viss praktisk komplettering… men individen skulle fortfarande få arbeta med det han/hon gjort i sitt hemland. Samma sak gäller nyanlända läkare, lärare, kirurger och så vidare. Idag fungerar det ju så att vi tar hit 100-tals läkare och snabbutbildar dem i svenska för att de ska kunna arbeta här… men har man verkligen tittat på hur många läkare, neurokirurger, pediatriska experter mm finns det ute i samhället som arbetar som lokalvårdare eller parkarbetare? Vore det inte bättre att se till att faktiskt ta vara på den yrkeskunskap kunskap som faktiskt finns ute i samhället? Gällande språket. Vi har ju SFI-kurser och skolan har klasser i Svenska som 2:a-språk.

Nu har jag inga rena fakta gällande detta utan det är mer spekulationer, men många gånger kan jag tycka att de…som läser på SFI eller läser Svenska som 2:a-språk släpps ifrån dessa kurser/skolan alldeles för tidigt, vilket gör individen osäker på sin faktiska kunskap i Svenska. Därmed undviker de i många fall att ta chansen att tänka utanför boxen och faktiskt tala svenska. Här skulle det även vara till stor fördel, för individen, om dessa klasser sträckte sig under en längre period än vad de gör idag.Man ska inte bara kunna gå i 2 veckor och sedan anse sig vara klar bara för att man kan säga ”Hej, mitt namn är…” och ”Hur mår du?”

Jag är av den åsikten att, när det gäller själva invandringen, menar inte SD att det vill helt och hållet stoppa invandringen. Istället anser dem, om jag förstår dem korrekt, att de vill begränsa invandringen. Egentligen är det först då vi på allvar kan börja hjälpa dem.

Vi kan inte bara hålla på att släppa in en massa människor utan att ha medel, ekonomiska eller andra, att hjälpa dem. Jag menar att vi måste sopa undan framför vår egen dörr först. Först då kan vi på allvar använda våra medel till att hjälpa.

Det anses ju från många håll, idag, att man saknar pengar… Speciellt inom äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård, försvaret mm. Men då kan vi väl se till att plocka hem 90 % av alla våra EU-parlamentariker och sänka lönen för våra toppolitiker oavsett partitillhörighet.

Gällande EU-parlamentarikerna så behöver de faktiskt inte sitta/bo i Bryssel numera. Dagens teknik som finns att tillgå gör att man mycket väl kan sitta här hemma i Sverige och delta i debatter i Bryssel med hjälp av sin dator… Skype med mera.

Läste en artikel i en av våra kvällstidningar, för en tid sedan, att det var vissa politiker som ansåg att de tjänade för lite. Här är jag av åsikten att det är rena tramset. Jämfört med vem anser de att de tjänar för lite? Tittar man på löneläget för olika yrken så gör de på intet sätt det.

Enligt hemsidan www.lonestatistik.se har en undersköterska knappt 20.000 i medellön.

Jämför man då med sifforna på hemsidan www.lonestatistik.nu så har en politiker i genomsnitt 57.000 kr. Visst finns här, för politikerna, skillnader; det försöker jag inte på något vis undanhålla. Tittar man sedan på vilka arbetsuppgifter som ingår i dessa båda yrken så borde undersköterskorna vara betydligt bättre avlönade beroende på de påfrestningar som faktiskt förekommer i yrket såväl fyskskt som psykiskt.

Tittar man på exempelvis de politiska debatterna som man ibland kan se på tv så ser man ofta flera ledamöter som faktiskt sitter och sover i sina stolar. Skulle vi undersköterskor somna på våra pass så blir vi ju avskedade.

Ola Lundqvist.

 

Källa: http://www.expressen.se/debatt/fridolin-sds-valjare-ar-som-du-och-jag/

Advertisements